söndag 1 januari 2012

2011 är slut, och 2012 har nyss börjat... och det börjar med avsked.

Nyår och årets sista dag på 2011 igår...

Maya firades med tårta och presenter, Såklart! Sedan åt vi nyårsmiddag, fetaostfylld kycklingfilé som var baconlindad och med rostade rotfrukter och kall sås och vitlöksbröd och sallad. Till fika åt vi kladdkaketårta som var prydd med ett täcke av mörkt choklad och geléhallon och självklart 6 ljus.

Sebbe blev bjuden på lyxkaffe som pappa hade, hehe såklart kunde man ta en extra kopp då sa han med ett skratt, det är min gubbe det. Vår lilla älskade prinsessa som hon verkligen likande i sin vackra klänning fick sig en ljusrosa söt liten klocka med enkel urtavla och ett hjärta på urtavlan. Ett runt pussel med kattmotiv, två tavlor, 4st bizu armband, målarbok/pysselbok, en dress i vitt & grått och har jag glömt något ja så fick hon det såklart också.

Nyårsfirandet blev mysigt och lugnt, vid tolvslaget så skickade pappa upp två vita stora varmluftsballonger mot skyn, riktigt vackert faktiskt, detta istället för fyrverkerier, den försvann rätt fort långt långt upp i skyn, undra just var den sedan hamnar :)

Därefter åkte Maya lite på sina skidor, det gick hyfsat bra, vi kilade efter en stund in, då det var rätt kallt ute, och så fortsatte vi i en lugn och mysig stämning i någon timma till. Ett fint nyår, tillsammans med familjen <3

Idag är det 2012 första dag, och det betyder hemgång för oss, nattåget så det avgår 22.20, hur få eller många dagar man än spenderar med sina kära, så tar dem alltid slut, och avsked står vid dörren, vilket jag absolut hatar, jag är skitdålig på avsked, att säga "hej då" helst till mina föräldrar och syskon, då vi ändå har våra 120mil emellan oss, och inte bara kan åka och hälsa på över dag/kväll eller helgen. Denna gång hade det gått 1år sedan sist vi träffade min far & mor och även min syster & ena bror, det är otroligt lång tid för hjärtat, väldigt lång. Att tårar alltid faller när vi skiljs är inte så konstigt, jag älskar min familj, så det är inte så konstigt.

Denna gång känns en aning jobbigare för mig, då vi inte vet när vi ses nästa gång, och dessutom så beräknas vårt sagogryn att kika ut om ca 56dagar om man skall gå på utsatt BF. Självklart vill jag att även mina föräldrar skall få träffa sitt barnbarn som nyfödd, men det känns inte riktigt som om det kommer bli så, kommer vi åka upp till påsk? eller till sommaren? Varför skall detta land vara så avlångt, det är inte alls okej faktiskt i dessa synpunkter!

Hoppas allt kommer att falla på sin plats av sig själv när sagogrynet kommer, själv har jag börjat bli nervös, hur kommer det funka, kommer sagogrynet få mjölk eller glutenallergi likt syster eller far? eller klara sig helt? Hur går man från att vara 3 till att bli 4a, när man varit tre så länge som vi varit, hela 6år, det är lång tid! Men jag antar att jag inte skall oroa mig, utan att låta det komma som det kommer, och att det ordnar sig!

Det skär i hjärtat mitt att åka ikväll, hade jag haft kännedom om när vi ses igen hade det kanske varit enklare, men enkelt är det aldrig. Ni vet att jag alltid bär er med mig, i mitt hjärta! alltid!

Inga kommentarer: