måndag 11 juni 2012

... det här med att påskynda utvecklingen...

Måndag morgon är kommen, sista dagarna för Maya i förskoleklassen. Fyra vanliga skoldagar och så avslutningsdagen, då dem bara går mellan 8.00- 10.15 därefter ligger nio veckors sommarlov framför fötterna på henne. Hennes första riktiga sommarlov, som hon ser framemot men ändå så känner hon lite vemod, för nio veckor utan sina klasskompisar det är väldigt länge.

På agendan idag står BVC-besök för lillebror Ludwig, vanlig kontroll med vikt, längd och huvudmått. För tillfället kryper han upp i vikt, han helammas och är glad och nöjd, men samtidigt så har han börjat sprattla och röra på hela kroppen, jollrar, skrattar och pratar och har sig. Så vikten kryper uppåt, men så länge lillen mår bra, så tänker jag inte tvinga honom till bröstet. Det går inte att tvinga någon att äta om denne inte vill, så även en baby eller barn och vuxna för den delen.

Igår kväll hade jag och Maya cykelträning, hon vill ju så gärna cykla utan stöd, men då hon lärt in att man kan gunga från ena till den andra sidan med stödhjulen så tar det sin lilla tid. Vi körde fram och tillbaka på gräsmattan på framsidan. 20x2 ggr plus 2 rundor som jag kallade straffrundor. Vi räknade nämligen bara de gånger vi körde bort ifrån huset, då det var mer fokus på att försöka cykla på det hållet. Rak i kroppen och inte gunga från sida till sida, utan vill man svänga så gör handen det, och blicken fram, det var så Maya fokuserade och sa innan hon körde. På vägen tillbaka mot huset blev det mer träning av hennes benmuskler därav cyklingen tillbaka trots att det gick långsammare. Desto mer muskler hon får i benen, desto bättre kommer det gå att cykla.

När vi som bäst höll på att träna, kom jag och tänka på att jag tror minsann jag hade samma problem när jag var liten med det här att cykla... hemma hade vi nämligen mest gräsmatta också och så uppfarten då som var gruslagd, inte direkt det bästa underlaget. Drömmen var för mig när jag var liten att cykla hos mormor och morfar på deras gård för det har berg som underlag.

Men det kommer snart cyklar hon i all världens fart, och tycker det är lika roligt som hon tyckte förr. Känner att vi har oss att skylla för att utvecklingen av cyklingen ligger efter, detta eftersom vi bodde i lägenhet förra vår/sommar och då hade hon ingen cykel där. Annars hade hon kunnat cykla utan stöd redan. Men jag ser att det kommer, jag håller inte alls hårt i föräldrapinnen alls, mer att jag fångar upp henne då hon tappar fokus och balans.

I mammagruppen jag är med på facebook talas det mycket om utvecklingen hos våra barn. Barn som är yngre än vår Ludwig som äter gröt, mat och välling men det är deras föräldrars val, vi väljer att följa normen och rekommendationerna om att börja med dem vid 4 månader. Det finns en hel del som redan haft deras barn i hoppgungor.

Dem har bytt från liggdelen till sittdelen på vagnen redan vid 3 månaders ålder, vissa har till och med sina barn framåtvänd. Att byta till sittdel förstår jag då många liggdelar i dagens läge är rätt korta på längden och att dessutom så många barn vill inte ligga helt ner när dem kommer däromkring 3-4 månader. Men att vända sittdelen ifrån mig som förälder det är på tok för tidigt. Det skall man inte göra förrän barnet är över 3-4 år. Just för att som bakåtvänd så hinner barnen med så många nya intryck ändå under en dag som dom måste bearbeta. Men eftersom dem kan se sin ett kärt ansikte så känns det mer tryggt att bemästra dessa. Har man barnet framåtvänd för tidigt så inte nog med alla intryck så kan barnet känna sig ensam och osäker då det inte ser något känt ansikte. Men men, upp till var och en hur dom behandlar sina barn. Samma sak här, vi kommer att göra precis som med Maya kör på bakåtvänd.


Många pratar om deras barns utveckling också, hur deras barn kan sitta utan stöd tidigt vid 3 månaders ålder, eller hur dem ålar fram. Vår son ålar icke fram, han har varit stark i nacken sedan den dagen han föddes men inte har jag tagit och utnyttjat det för att lära han sitta tidigare som vissa gör, dom tränar sina minst si och så många minuter om dagen. Nej nej, denne lille kille han provar givetvis själv, men inga långa stunder ännu, utan när han stäcker sig och vill till oss eller helt enkelt lägger sig ner, ja då är det bra. Sitter han mot ens knän om man sitter i soffan så sätter han sig själv, sitter och pratar och samma här, jag tänker inte tvinga honom att "träna", det kommer när han och hans kropp är redo. Han är ju faktiskt bara bebis som skall bli snart 4 månader. Vi har icke brått. Tids nog :)

Näe jag blir faktiskt både arg och ledsen ibland när man läser hur mammor liksom skyndar fram så mycket med deras små bebisar. Låt dom vara vad dom är bebis, för det är fel att skynda på deras utveckling för att sedan gnälla över att bebistiden försvann så fort. Hallå liksom, det är ju ni som har er att skylla för det!

Vi har icke ens gett Ludwig en pytteliten smakis ännu, men vi har däremot märkt att han är mogen för att få börja smaka. Då han ligger i sin vagn eller sitter i babysittern när vi äter så ligger han och smackar och suttar på allt han får tag på. Så visst är han redo, när han får sina D-vitamin droppar blir han jätteglad när man kommer med skeden, för att sedan bli besviken då han inte får mer än en sked.

Men vi tänker på hans lilla mage, vi vet inte säkert ännu om mjölken ställer till det för honom, men att han reagerade när han var ännu mindre det vet vi. Om jag åt eller drack något med mjölk så bajsade han nästan i varje blöja det var liksom lättare att räkna enbart kissblöjor. Han fick många gånger spänd mage och därmed grät han också. Han kräktes mer då också, men visst nu har han blivit äldre, magmunnen har utvecklats och blivit starkare också. Han var ett kräkbarn som dom så fint kallade det på bvc, och det var ju storasyster också. Fick strika ordrar när han var någon vecka gammal att efter han ätit skulle han ligga mot bröstet med huvud i högläge i minst 15- 30 minuter efter han ätit för att maten skulle hinna vidare till magen, så skulle detta förhindra att han kräktes. Att låta honom amma för att sedan lägga honom direkt i vagn/säng det fanns inte när han var så liten.

Nu när jag är mjölkfri och han fortfarande ammas och är duktig och inte äter t.ex. lök för då reagerar hans lilla mage med lite extra bajsblöjor med. Men om jag är mjölkfri så är det på sin höjd 3 bajsblöjor, och så kommer bara det lilla överskottet han äter ut, inga stora kräkningar. Det känns toppen och bäst av allt, ingen spänd mage som är ledsen :)


Det var lite om lillen och min frustration över andra mammors hysteri över att deras barn skall utvecklas fortare.

I förra veckan fick vi åka och låta dem dra ut Mayas ena framtand, den var väldigt lös men den permanenta tanden hade börjat växa ut ovanför och en aning framför mjölktanden. Så vi fick tid samma dag, åkte dit. Maya fick bedövningssalva och sedan så på någon sekund så satt tandläkaren med tanden i tången och sköterskan la den i en tandkista. Sedan fick hon välja två tatueringar. Detta var den andra tanden som hon fick dra ut, förra gången var det i nedre käken men då växte den nya tanden upp på insidan. Men trångt har hon i munnen stackaren, inte lätt att få normalt i munnen då både jag och Sebbe har trångt. Så nu ser vi alla tre likadana ut i munnen, alla har liksom samma sätt som tänderna i nedre käken sitter. Jaja, får hoppas det blir bra.

Igår så grävde jag upp lite i trädgården, numera finns det uppgrävt ett litet grönsaksland. Potatisen är redan i jorden sedan innan, och senare idag skall vi sätta rädisor, ruccola, och kryddväxter i landet. Känner mig riktigt duktig som grävde i ordning det alldeles själv, eftersom Sebbe har ont i sin axel. Jag kan minsann bara jag vill :)



Vi hade sedan långt innan fått upplevelser hos Liveit, en tur till Tom Tits värld ligger och väntar, tänk er massor av olika experiment. Sedan hade vi en upplevelse som var att gå på vatten i en liten plastboll, men den bytte vi ut mot 30 minuters massage. Så idag skall Sebbe få kila iväg på den välbehövliga massagen, den behövs för hans axel. Visst hade jag velat gå på massage, men med mina mjölkfyllda bröst så kände jag att det inte var något som fungerade för mig att ligga på ett massagebord.

Imorgon bär det av till Staffanstorp, där vår lille Findus väntar på oss. Matskålar, kattmat, kattsand, underlägg och ett halsband är inhandlat och bara väntar honom. Leksaksmöss inhandlade Maya för länge sedan redan i början av maj då kottarnas morfar och mormor mina älskade föräldrar var härnere. Så det mest står klart, jag borde leta upp kattungeselen så hon kan få gå ut med honom. Så länge vi inte har en kattgård ute på tomten så kommer han tyvärr inte få gå ut. Så Findus, imorgon kommer vi! Denna gång får du följa med oss hem.



Får börja tänka på vad man skall ha på sig på fredag, för inte nog med att Maya har avslutning så skall vi på Sebbes kusin Josefines studentmottagning på eftermiddagen.


Nu får det räcka för denna gång, detta inlägget har handlat om massor nu och är riktigt långt!



Inga kommentarer: